Open green map Stockholm

Olika former av community mapping eller Public participatory GIS dyker upp i Världen, fövånansvärt få dock i Sverige. Ett undantag är Open Green map som har sloganen Think Global, Map Local! Det är huvudsakligen ideella organisationer som står bakom kartläggningen, men inte sällan även städerna själva.

2006 gjordes en "Green Map" (bilden i denna blogg) av den ideella föreningen Stadens Eko, som får, vad jag förstår, vissa bidrag av Stockholms kommun. Kartan visar var olika verksamhter, affärer m.m. som har någon koppling till ekologiska aktiviteter. Exempelvis matvarubutiker med ekologiska varor, cykelaffärer, miljöstationer, platser för stillehet, utsikter med mera. En intressant motbild för att leva ett mer grönt urbant liv.

Målet med detfortsatta arbetet är att göra mer interaktiva kartor baserade på Google maps och följa Open Green Maps standard (GMS) och där visa på ekologiskt uthålliga verksamhter i urban miljö. Den finns nu i en betaversion och skall inom kort bli skarp och då inkludera förorter kring Stockholm. Kartografin i kartan från 2006 betonar på ett intressant sätt stadens gröna ytor. Dessa får större "plats" i kartbilden än brukligt. Så blir nog inte fallet med dn nya kartan då man är hänvisad till Googel maps bakgrundsdata, kan man förmoda.

Från Open Green Map finns flera länkar till flera svenska städer exempelvis Malmö. Den och andra är inte riktigt en interakiv Open Green map med samma tekniska lösning. Vill man åka till en stad i Västvärlden så finns det säkert inom kort en via Google maps tillgänglig open green map att kolla på så kan man göra sin vistelse i staden lite grönare.

Utjordar och ödegårdar

I veckan var jag på ett intressant seminarium på SLU. Det var det agrarhistoriska seminariet, där forskare verksamma inom detta breda fält från många olika discipliner presenterar olika frågor. Denna gång var det Olof Karsvall som arbetar med de äldre geometriska kartorna i ett projekt som bedrivs på Riksarkivet. Han hade sammanställt mängder av olika intressanta exempel på utjordar och liknande begrepp i historiska kartor. Utjordar är kamerala enheter, skatte enheter, som saknar fast bebyggelse. De behandlas annars som gårdar i kronans jordeböcker. De intressanta frågorna som ställdes på seminariet var: Var kommer dessa enheter ifrån och hur användes de på 1600-talet? En inte helt ovanlig gissning är att de ofta har varit medeltida ödegårdar, men det kan finnas flera andra förklaringar till det också. De skulle kunna vara donationer till kyrkan (det låter rimligt om man tänker på de många mycket små utjordar man kan se). Vissa skulle även kunna härstamma från perioder före den agrara krisen under 1300-talet. Frågan var också om utjordar kunde uppkomma under till och med 1500- och 1600-talet. Tillsammans med en rad entusiastiska deltagare så gav seminariet mer frågor än svar. Man får hoppas att dessa små utjordar, som finns i större delen av landet kan få en intressant tolkning.

Jag blev vid läsandet av Karsvalls rapport påmind om en studie jag gjorde 1993. Jag har nu skannat in den och den finns att läsa i sin helhet (som ganska stor pdf). En tolkning som jag gjorde, förutom att utjordarna och andra beteckningar i kartorna ibland dolde ödegårdar, var att lantmätaren före 1643 vanligen inte tog med utjordar i kartorna. Jag satte det i samband med en instruktion som kom 1643 där jordeboken uttryckligen nämns (Jansson 1993, s. 46 även tabellen på s. ). Karsvall visade också på hur äldre geometriska kartor från 1630-talet i Östergötland, inte redovisar alla utjordar som finns. Min analys baserades på kartor i ett härad, medan Karsvall nog kan fördjupa den delen då man inom kort har tillgång till 12000 kartor. Utjordarna som kameralt begrepp och som påtagligt fysiskt objekt i landskapet är väl värda att uppmärksamma, man får hoppas att framtida forskning med skarp källkritisk blick gräver vidare i denna fråga.

SL:s fina och fula kartor

Storstockholms lokaltrafik (SL) har en mängd olika kartor, kartor på busshållplatser, i tidtabeller, på Internet med mera. De gamla karorna som fanns på busshållplatserna hade börjat bli inaktuella, linjer hade ändrats och bytt namn och bebyggelsen i Stockholmstrakten hade expadrat. De nya kartorna som sitter i busskurerna är verkligen bra. Kanke de bästa som SL gjort! De är tydliga och visar busslinjerna på ett bra sätt. Konsulterna som gjort dem har arbetat fram en schysst produkt. Man blir kartografiskt glad av att se dem trots regn och rusk i väntan på bussen. Tyvärr verkar kartan inte gå att köpa eller finnas tillgänglig på Internet.

Den kartan står dock i bjärt kontrast mot linjekartorna som SL använder. Förenklade linjekartor för tunnelbanor och busslinjer har en lång historia. Man brukar peka på Londons tunnelbanekarta som den som blev stilbildande för alla andra. En viktig del är att generalisera linjesträckningen enligt vissa principer, vanligen skarpa vinklar som binder samman linjerna. Stockholm hade en tunnelbanekarta som var inarbetad och som av någon anledning ersattes av en ny. En karta som i mitt tycke är mycket sämre, som kartografisk produkt. Kanske har någon grafisk designer gjort den och anpassat den efter någon generell företagslayot? Hoppas ingen kartograf var inblandad.


Den kartsvit som verkligen gör någon kartintresserad upprörd är däremot SL:s busslinjekartor. När den infördes för ett antal år sedan förekom en hel del debattinlägg mot den, arga insändare, som jag antar SL helt bortsett från. Varje säsong sedan dess tänker jag nu har de väl äntligen ändrat dem. Kartorna, som generaliserat busslinjernas sträckning mycket långt, blir svåra att använda för man kan inte enkelt se var bussarna går. Kolla runt på kartorna på SL:s hemsida!! Kartan över Stockholms innerstad visar på problemet. Om man generealiserar en företeelse måste man generaliser en annan. I Londons tunnelbanekarta så är både Themsen och tunnelbanelinjerna generaliserade, men i SL:s kartor har man en mycket precis gräns till alla vattendrag. Det gör att man luras att tro att busslinjerna följer dessa sträckningar. Den mjukt böjda Ringvägen är på kartan intill här exempelvis helt rak!! Innrstaden är dock inte det bästa exemplet på dåliga kartor. Se exempelvis området kring Tappström som finns i två versioner på kartan över Ekerö. Jag måste erkänna att jag inte förstår vitsen med att göra busslinjerna generaliserade i den här skalan, det är väl enklare att följa med på bussen om man ser hur linjen faktiskt svänger? Så såg kartorna ut förut. Om man vill göra en karta över hela Sverige som exempelvis Swebus är det mer begripligt. Tror att man tänkt att man skall kunna följa en linje från början till slut genom färger och busslinjer och då kunna rita parallella linjer. När det gäller färgval är de så kallade "blåbussarna" är inte alltid de som är blå så där kan man också undra vilka överväganden som gjorts.

Snälla SL se till att göra något åt era busskartor! Hyr gärna in samma konsulter som gjorde busskurernas karta eller ge åtminstone den som utformat kartan en brevkurs i enkla kartografiska regler. Om ni återinförde typsnittet Esseltub skulle jag bli överväldigad, men en schysst karta är en bra början.

Designa kartor med Brewer

Cynthia A. Brewer är en geograf som arbetat mycket med hur man skall utforma kartor. Hon har sedan en längre tid tillbaka en hemsida Colorbrewer där man kan generera olika koropletkartor med skilda färger. Det finns ett flertal olika skalor, men kan också ändra antalet klasser och man kan få ut beteckningarna för färgerna (CMYK, RGB, HEX m.m.) som gör att man i programmen lättare kan återskapa färgen. Man kan också på hemsidan Colorbrewer se om färgschemat fungerar bra för olika medier, skärmbild, projektor, paper m.m. Det är en hemsida som är mycket väl värd ett besök, kanske speciellt om man vill försäkra sig om att kartbilden skall synas på en projektor eller annat media.

Brewer har gett ut böcker och skrivit artiklar om hur man gör layout för kartor. För tre år sedan (2005) kom Designing better maps: A guide for GIS users. En bok som används som en lärobok i färgval, textsättning m.m. Nu, 2008, har hon gett ut ytterligare en bok. Den heter Designed Maps: A sourcebook for GIS users. Den här boken är också utgiven på ESRI press och den är inte så mycket en lärobok utan mer en inspirationsbok. Boken bygger på idén att alla som vill göra kartor börjar med att se på andra kartor. Brewer har här samlat en rad olika kartor av skilda typer, både referenskartor och mer tematiska kartor. Varje uppslag har en karta, med en kortare text kopplad till sig. I inledningen till varje kapitel har Brewer valt en karta och sedan har hon designat om den i fyra olika versioner. Versioner som då lyfter fram skilda delar av den ursprungliga kartbilden. En intressant övning!

Man kan sitta och bäddra i bokens sidor och se på alla kartor av skilda slag och få inspiration, och så är väl boken tänkt att fungera. Man slås av att många kartbilder har mer eller mindre tydliga terrängskuggningar i kobination med färglagda ytor, vare sig det är renodlade koropletkartor eller markanvändning/marktäcke data. Inte alla kartor är gjorda med GIS-program utan de sista delarna har ibland gjorts i skilda layoutprogram, men de som Brewer har förändrat har hon gjort i ArcGIS 9.2. Det finns också avslutningsvis på några sidor en rad tips på hur man i ArcMap kan skapa egna symboler eller göra olika former av modifieringar. Det blir alltmer möjligt att göra bra kartor i sin vanliga GIS-programvara och man behöver allmer sällan flytta sig till specifika layoutprogram exempelvis Illustrator eller Photoshop för att få en helt OK karta. Utvecklingen kommer säkerligen att fortsätta i den riktningen. Jag måste dock erkänna att jag gärna plockar in kartor i exempelvis Photoshop för att fixa till det sista.

Placing history

År 2002 gav ESRI press ut en bok som redigerats av Anne Kelly Knowles som hette Past time, past place, GIS for history. Nu är det dags att uppdatera den och Knowles ger nu 2008 ut på ESRI press en ny antologi med titeln Placing history. How maps, Spatial data, and GIS are changing historical Scholarship.

Många av temana är desamma; Geoff Cunfer skriver exempelvis i båda versionerna om hur man kan kartera "Dust Bowl" Det finns även avsnitt om undervisning i GIS och om kartering av etnicitet i amerikanska städer och markanvändningsanalyser i de båda böckerna. Det finns docken hel del som skiljer dem åt. På ett ytligt plan så har illustrationerna blivit mycket bättre. Visualiseringsmöjligheterna i GIS har ju betydligt förbättrats under 2000-talet. Bokens teman har också blivit något mindre anglo-saxisk genom att man inkluderat ett stort avsnitt om Kina och det stora projektet China Historical GIS (som visserligen bedrivs delvis från USA), samt att man tagit upp studiet av romerska kartor. Det handlar i huvudsak om tematiska kartor av skilda slag, men det finns också exempel på utsiktsanalyser i artikeln What could Lee see att Gettysburg?. Michael Goodchild skriver även på ett intressant sätt om möjligheten att kombinera tid och rum. Ian Gregory skriver om sina anlyser där avstånd används som en viktig del av analysen. Se tidigare blogginlägg om boken Historical GIS. Till boken Placing history finns även en rad digitalt material på en CD. Det är pdf-presentationer av delar av artiklarna och animeringar av bland annat sandstormarna och jordbruksproduktionen i Kansas under 1800-talet. Det gör att man ser kartorna bättre än i den tryckta boken. Det finns även vissa GIS-dataset på CD:n samt en gratisviewer från ESRI om man vill se dessa. Har man exempelvis ArcGIS så behövs det naturligtvis inte.

Jag vet inte om undertiteln svarar riktigt mot innehåller dvs How maps, Spatial data, and GIS are changing historical Scholarship, men en sak är säker det är att möjligheterna att göra geografiska analyser med hjälp av GIS är betydligt lättare nu än tidigare. Analysmöjligheterna och viljan att göra analyser även inom historiskt GIS kommer säkerligen att öka under de närmaste åren.