Open green map Stockholm

Olika former av community mapping eller Public participatory GIS dyker upp i Världen, fövånansvärt få dock i Sverige. Ett undantag är Open Green map som har sloganen Think Global, Map Local! Det är huvudsakligen ideella organisationer som står bakom kartläggningen, men inte sällan även städerna själva.

2006 gjordes en "Green Map" (bilden i denna blogg) av den ideella föreningen Stadens Eko, som får, vad jag förstår, vissa bidrag av Stockholms kommun. Kartan visar var olika verksamhter, affärer m.m. som har någon koppling till ekologiska aktiviteter. Exempelvis matvarubutiker med ekologiska varor, cykelaffärer, miljöstationer, platser för stillehet, utsikter med mera. En intressant motbild för att leva ett mer grönt urbant liv.

Målet med detfortsatta arbetet är att göra mer interaktiva kartor baserade på Google maps och följa Open Green Maps standard (GMS) och där visa på ekologiskt uthålliga verksamhter i urban miljö. Den finns nu i en betaversion och skall inom kort bli skarp och då inkludera förorter kring Stockholm. Kartografin i kartan från 2006 betonar på ett intressant sätt stadens gröna ytor. Dessa får större "plats" i kartbilden än brukligt. Så blir nog inte fallet med dn nya kartan då man är hänvisad till Googel maps bakgrundsdata, kan man förmoda.

Från Open Green Map finns flera länkar till flera svenska städer exempelvis Malmö. Den och andra är inte riktigt en interakiv Open Green map med samma tekniska lösning. Vill man åka till en stad i Västvärlden så finns det säkert inom kort en via Google maps tillgänglig open green map att kolla på så kan man göra sin vistelse i staden lite grönare.

Utjordar och ödegårdar

I veckan var jag på ett intressant seminarium på SLU. Det var det agrarhistoriska seminariet, där forskare verksamma inom detta breda fält från många olika discipliner presenterar olika frågor. Denna gång var det Olof Karsvall som arbetar med de äldre geometriska kartorna i ett projekt som bedrivs på Riksarkivet. Han hade sammanställt mängder av olika intressanta exempel på utjordar och liknande begrepp i historiska kartor. Utjordar är kamerala enheter, skatte enheter, som saknar fast bebyggelse. De behandlas annars som gårdar i kronans jordeböcker. De intressanta frågorna som ställdes på seminariet var: Var kommer dessa enheter ifrån och hur användes de på 1600-talet? En inte helt ovanlig gissning är att de ofta har varit medeltida ödegårdar, men det kan finnas flera andra förklaringar till det också. De skulle kunna vara donationer till kyrkan (det låter rimligt om man tänker på de många mycket små utjordar man kan se). Vissa skulle även kunna härstamma från perioder före den agrara krisen under 1300-talet. Frågan var också om utjordar kunde uppkomma under till och med 1500- och 1600-talet. Tillsammans med en rad entusiastiska deltagare så gav seminariet mer frågor än svar. Man får hoppas att dessa små utjordar, som finns i större delen av landet kan få en intressant tolkning.

Jag blev vid läsandet av Karsvalls rapport påmind om en studie jag gjorde 1993. Jag har nu skannat in den och den finns att läsa i sin helhet (som ganska stor pdf). En tolkning som jag gjorde, förutom att utjordarna och andra beteckningar i kartorna ibland dolde ödegårdar, var att lantmätaren före 1643 vanligen inte tog med utjordar i kartorna. Jag satte det i samband med en instruktion som kom 1643 där jordeboken uttryckligen nämns (Jansson 1993, s. 46 även tabellen på s. ). Karsvall visade också på hur äldre geometriska kartor från 1630-talet i Östergötland, inte redovisar alla utjordar som finns. Min analys baserades på kartor i ett härad, medan Karsvall nog kan fördjupa den delen då man inom kort har tillgång till 12000 kartor. Utjordarna som kameralt begrepp och som påtagligt fysiskt objekt i landskapet är väl värda att uppmärksamma, man får hoppas att framtida forskning med skarp källkritisk blick gräver vidare i denna fråga.

SL:s fina och fula kartor

Storstockholms lokaltrafik (SL) har en mängd olika kartor, kartor på busshållplatser, i tidtabeller, på Internet med mera. De gamla karorna som fanns på busshållplatserna hade börjat bli inaktuella, linjer hade ändrats och bytt namn och bebyggelsen i Stockholmstrakten hade expadrat. De nya kartorna som sitter i busskurerna är verkligen bra. Kanke de bästa som SL gjort! De är tydliga och visar busslinjerna på ett bra sätt. Konsulterna som gjort dem har arbetat fram en schysst produkt. Man blir kartografiskt glad av att se dem trots regn och rusk i väntan på bussen. Tyvärr verkar kartan inte gå att köpa eller finnas tillgänglig på Internet.

Den kartan står dock i bjärt kontrast mot linjekartorna som SL använder. Förenklade linjekartor för tunnelbanor och busslinjer har en lång historia. Man brukar peka på Londons tunnelbanekarta som den som blev stilbildande för alla andra. En viktig del är att generalisera linjesträckningen enligt vissa principer, vanligen skarpa vinklar som binder samman linjerna. Stockholm hade en tunnelbanekarta som var inarbetad och som av någon anledning ersattes av en ny. En karta som i mitt tycke är mycket sämre, som kartografisk produkt. Kanske har någon grafisk designer gjort den och anpassat den efter någon generell företagslayot? Hoppas ingen kartograf var inblandad.


Den kartsvit som verkligen gör någon kartintresserad upprörd är däremot SL:s busslinjekartor. När den infördes för ett antal år sedan förekom en hel del debattinlägg mot den, arga insändare, som jag antar SL helt bortsett från. Varje säsong sedan dess tänker jag nu har de väl äntligen ändrat dem. Kartorna, som generaliserat busslinjernas sträckning mycket långt, blir svåra att använda för man kan inte enkelt se var bussarna går. Kolla runt på kartorna på SL:s hemsida!! Kartan över Stockholms innerstad visar på problemet. Om man generealiserar en företeelse måste man generaliser en annan. I Londons tunnelbanekarta så är både Themsen och tunnelbanelinjerna generaliserade, men i SL:s kartor har man en mycket precis gräns till alla vattendrag. Det gör att man luras att tro att busslinjerna följer dessa sträckningar. Den mjukt böjda Ringvägen är på kartan intill här exempelvis helt rak!! Innrstaden är dock inte det bästa exemplet på dåliga kartor. Se exempelvis området kring Tappström som finns i två versioner på kartan över Ekerö. Jag måste erkänna att jag inte förstår vitsen med att göra busslinjerna generaliserade i den här skalan, det är väl enklare att följa med på bussen om man ser hur linjen faktiskt svänger? Så såg kartorna ut förut. Om man vill göra en karta över hela Sverige som exempelvis Swebus är det mer begripligt. Tror att man tänkt att man skall kunna följa en linje från början till slut genom färger och busslinjer och då kunna rita parallella linjer. När det gäller färgval är de så kallade "blåbussarna" är inte alltid de som är blå så där kan man också undra vilka överväganden som gjorts.

Snälla SL se till att göra något åt era busskartor! Hyr gärna in samma konsulter som gjorde busskurernas karta eller ge åtminstone den som utformat kartan en brevkurs i enkla kartografiska regler. Om ni återinförde typsnittet Esseltub skulle jag bli överväldigad, men en schysst karta är en bra början.

Designa kartor med Brewer

Cynthia A. Brewer är en geograf som arbetat mycket med hur man skall utforma kartor. Hon har sedan en längre tid tillbaka en hemsida Colorbrewer där man kan generera olika koropletkartor med skilda färger. Det finns ett flertal olika skalor, men kan också ändra antalet klasser och man kan få ut beteckningarna för färgerna (CMYK, RGB, HEX m.m.) som gör att man i programmen lättare kan återskapa färgen. Man kan också på hemsidan Colorbrewer se om färgschemat fungerar bra för olika medier, skärmbild, projektor, paper m.m. Det är en hemsida som är mycket väl värd ett besök, kanske speciellt om man vill försäkra sig om att kartbilden skall synas på en projektor eller annat media.

Brewer har gett ut böcker och skrivit artiklar om hur man gör layout för kartor. För tre år sedan (2005) kom Designing better maps: A guide for GIS users. En bok som används som en lärobok i färgval, textsättning m.m. Nu, 2008, har hon gett ut ytterligare en bok. Den heter Designed Maps: A sourcebook for GIS users. Den här boken är också utgiven på ESRI press och den är inte så mycket en lärobok utan mer en inspirationsbok. Boken bygger på idén att alla som vill göra kartor börjar med att se på andra kartor. Brewer har här samlat en rad olika kartor av skilda typer, både referenskartor och mer tematiska kartor. Varje uppslag har en karta, med en kortare text kopplad till sig. I inledningen till varje kapitel har Brewer valt en karta och sedan har hon designat om den i fyra olika versioner. Versioner som då lyfter fram skilda delar av den ursprungliga kartbilden. En intressant övning!

Man kan sitta och bäddra i bokens sidor och se på alla kartor av skilda slag och få inspiration, och så är väl boken tänkt att fungera. Man slås av att många kartbilder har mer eller mindre tydliga terrängskuggningar i kobination med färglagda ytor, vare sig det är renodlade koropletkartor eller markanvändning/marktäcke data. Inte alla kartor är gjorda med GIS-program utan de sista delarna har ibland gjorts i skilda layoutprogram, men de som Brewer har förändrat har hon gjort i ArcGIS 9.2. Det finns också avslutningsvis på några sidor en rad tips på hur man i ArcMap kan skapa egna symboler eller göra olika former av modifieringar. Det blir alltmer möjligt att göra bra kartor i sin vanliga GIS-programvara och man behöver allmer sällan flytta sig till specifika layoutprogram exempelvis Illustrator eller Photoshop för att få en helt OK karta. Utvecklingen kommer säkerligen att fortsätta i den riktningen. Jag måste dock erkänna att jag gärna plockar in kartor i exempelvis Photoshop för att fixa till det sista.

Placing history

År 2002 gav ESRI press ut en bok som redigerats av Anne Kelly Knowles som hette Past time, past place, GIS for history. Nu är det dags att uppdatera den och Knowles ger nu 2008 ut på ESRI press en ny antologi med titeln Placing history. How maps, Spatial data, and GIS are changing historical Scholarship.

Många av temana är desamma; Geoff Cunfer skriver exempelvis i båda versionerna om hur man kan kartera "Dust Bowl" Det finns även avsnitt om undervisning i GIS och om kartering av etnicitet i amerikanska städer och markanvändningsanalyser i de båda böckerna. Det finns docken hel del som skiljer dem åt. På ett ytligt plan så har illustrationerna blivit mycket bättre. Visualiseringsmöjligheterna i GIS har ju betydligt förbättrats under 2000-talet. Bokens teman har också blivit något mindre anglo-saxisk genom att man inkluderat ett stort avsnitt om Kina och det stora projektet China Historical GIS (som visserligen bedrivs delvis från USA), samt att man tagit upp studiet av romerska kartor. Det handlar i huvudsak om tematiska kartor av skilda slag, men det finns också exempel på utsiktsanalyser i artikeln What could Lee see att Gettysburg?. Michael Goodchild skriver även på ett intressant sätt om möjligheten att kombinera tid och rum. Ian Gregory skriver om sina anlyser där avstånd används som en viktig del av analysen. Se tidigare blogginlägg om boken Historical GIS. Till boken Placing history finns även en rad digitalt material på en CD. Det är pdf-presentationer av delar av artiklarna och animeringar av bland annat sandstormarna och jordbruksproduktionen i Kansas under 1800-talet. Det gör att man ser kartorna bättre än i den tryckta boken. Det finns även vissa GIS-dataset på CD:n samt en gratisviewer från ESRI om man vill se dessa. Har man exempelvis ArcGIS så behövs det naturligtvis inte.

Jag vet inte om undertiteln svarar riktigt mot innehåller dvs How maps, Spatial data, and GIS are changing historical Scholarship, men en sak är säker det är att möjligheterna att göra geografiska analyser med hjälp av GIS är betydligt lättare nu än tidigare. Analysmöjligheterna och viljan att göra analyser även inom historiskt GIS kommer säkerligen att öka under de närmaste åren.

Ny blogg

Här är starten på en ny blogg. Ersätter successivt den gamla bloggen på Stockholms universitet. Även denna blogg kommer handla om kulturgeografiska frågor, historiska och moderna kartor, GIS och historisk geografi och landskapets förändringar i historien och idag.

Bottennapp och fiskelycka - nya forskningsprojekt

Nu är det alltså dags för slutspurten inom årets "forskningsfiske" FORMAS meddelar idag vilka projekt som de ger pengar till. Från början stod det att resultaten skulle komma på eftermiddagen, men nu står det att Beslut från Formas styrelsemöte den 23/11 presenteras på hemsidan senast den 24/11. I skrivande stund vet jag alltså ingenting om resultatet, men jag är ändå lyckligt lottad eftersom jag fick genom ett projekt på VR för någon vecka sedan. Det skall genomföras tillsammans med Anders Wästfelt och handlar om landskapsförändringar under 1900-talet och frågan om biologisk mångfald. Projektet skall löpa under tre år och innehåller både intervjuer och studier av jordbruket och landskapets förändringar genom historien. Vi fick lite mindre pengar än vi hade sökt, så vi får se hur mycket det räcker till. Projektet kommer nog sparka igång så fort vi organiserat våra liv efter de nya förutsättningarna. Det skall bli intressant att sätta tänderna i ett nytt forskningsproblem. Om det blir napp på FORMAS får man antagligen vänta till kvällen eller imorgon för att få reda på? Jag är inte ensam att få vänta på beslut. Många surfar nog till FORMAS sidor dessa dygn.

Skogen, staten och kapitalisterna

Recensionen nedan av Jan Jörnmarks bok är införd i Skogshistoriska Tidender 2005/3 som ges ut av skogshistoriska sällskapet.. Sällskapet har en lång rad exkursioner som är intressanta, sällskapet ger ut en tidskrift och en årsskrift. På sällskapets hemsida finns också en introducerande text kring skogshistoria . av Jimmy Engren. Gå med i Skogshistoriska sällskapet och ta del av skogens viktiga roll i dag och i historien i Sverige.

RECENSION:

Jörnmark, Jan (2004): Skogen, staten och kapitalisterna: skapande förstörelse i svensk basindustri 1810-1950, Studentlitteratur, Lund. Ekonom-historikern Jan Jörnmark har skrivit en läsvärd och lärorik bok om olika företags utveckling under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Det handlar om järnbruk, skogsföretag och kraftföretag. I del 1 beskriver författaren de industriella och ekonomiska förändringarna under den långa period han studerar, medan del 2 består av ett antal fallstudier av skilda företag. Jörnmark studerar en lång tidsperiod och kan fånga flera förändringar av företag, ekonomiska konjunkturer och politiska beslut. Tonvikten i studien är trots titeln de sex decennierna kring sekelskiftet. Som framgår av titeln utgår Jörnmark från Joseph A. Schumpeters teori om skapande förstörelse, creative destruction. Schumpeter hävdade att entreprenörernas innovationer ledde till en kreativ förstörelse när äldre tekniker, idéer, kunskaper och strukturer blev föråldrade och oekonomiska och kunde ersättas av nya verksamheter. Frågan var enligt Schumpeter inte hur kapitalismen skulle administrera existerande förhållanden, utan hur den skapade och förstörde dem. Det var denna process eller cykel som skapade fortsatt utveckling och förbättrade levnadsförhållanden. Jörnmark tycker att detta är ett bra synsätt för att förstå den svenska basindustrin. Det tema som förs fram är således att äldre verksamheter såsom bruksekonomin förändrades genom omstruktureringar och sedermera nedläggning, och istället ersattes den av skogsindustrin. Jörnmark väver också samman de olika branscherna på ett pedagogiskt sätt. Man kan läsa om hur järnbruksindustrin övergick från att ha varit baserad på kolskogen till att nyttja andra kraftkällor och därmed banades vägen för elindustrin och många skogsbolag. Det finns också en regional beskrivning av hur träindustrin tidigt etablerades i Västsverige och i Norrland och först senare etablerades när den gamla bruksindustrin övergett skogen i de gamla bruksbygderna. Författaren diskuterar ingående förutsättningarna och skilda regioners möjligheter i de olika branscherna. I de inledande delarna diskuteras också statens förändrade inställning till reglering av exempelvis jordmarkanden. Bland de företag som diskuteras finns Uddeholmsbolaget, Billerud, Stora Kopparberg, Fagersta och SCA. I fallet med SCA handlar det om hur bolaget kom att bildas. Företagen sätts in i den generella ramen om skapande förstörelse. Arbetet kan läsas som en företagsekonomisk historik och som en förklaring till hur de stora bolag som dominerade inom branschen under 1900-talet skapades. Jörnmark ger också många vidare referenser till bolagshistoriker och vi får en inblick i Wallenbergs, Ljunglöfs, Kreugers och andra industrialisters agerande kring sekelskiftet. Bland annat kan vi i boken läsa hur Wallenberg uttrycker att "Det är fan hur alla människor som har med Bergslaget att göra blir högfärdiga", vilket kan illustrera den nye entreprenörens möte med en äldre industristruktur.

Ulf Jansson
Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet

I väntan på beslut - forskningsorientering

Under denna vecka och nästa väntar många på resultat från forskningsråden. Forskarna på universitetet tittar på sina dataskärmar i hopp om att utdelning . råden som vetenskapsrådet meddelar lakoniskt att besluten meddelas i den takt de tas... Att administrationen tar mycket plats i forskningen debatteras med jämna mellanrum artikel om administrationen i forskningen Att det är en brist på medel är ju känt. Många har disputerat den senaste tiden inom samhällsvetenskap, många av dessa har osäkra förhållanden på högskolor och universitet och forskningspengar må vara svåra att få men tjänster på universitet ännu svårare. Artikel om brist på pengar från SvD Mycket tid är nedlagt nedlagt på ansökningar. Både att skriva och att granska dem. De flesta lägger ner minst en vecka på sina ansökningar. I värderingarna som i den ovan refererade artikeln bedömdes 1000 ansökningar av 2500 som excellenta, men medel kan inte tilldelas till så många kanske har de forskarna lagt ner mer än en månad på sin ansökan om man räknar grovt. Många har säker arbetat med sina idéer under flera år, och gjort upprepade försök att få någon fond att nappa. På Vetenskapsrådet gjordes inom humaniora och samhällsvetenskap år 2002 754 ?vanliga? ansökningar varav 140 beviljades (77,4 milj), år 2003 var det 915 ansökningar varav 87 beviljades (59,9 milj) och förra året 2004 981 ansökningar varav 118 beviljades (76,2 milj). Från 18,5 procent via 9,5 procent till 12 procent för vanliga forskningsbidrag. Se Vetenskapsrådets årsredovisning Till dessa siffror kan läggas postdoc-stipendier med mera. Om man räknar lågt och tror att man bara arbetar en vecka per ansökan blir det följaktligen 1000 veckor, men troligen ligger arbetat på det dubbla ca 2000 veckor, som läggs ner oftast utan ersättning eller där medel måste tas från något annat håll. Och detta är endast ett av de många råden som finns. En någorlunda hyfsat aktiv forskare gör säkert tre eller fyra ansökningar om året av olika typer. Mycket tid blir det... Snart kommer vi att få resultat från Formas och Vr och då kommer vi antingen bli glada för att vi fått pengar eller inse om man inte får att statistiken talar mot att man kan få utdelning. Det är ju trots allt bara ca 10 procent som går igenom. En annan alternativ förklaring är att beredningsgrupperna för ansökningarna var felaktiga och inte kunde bedöma just min utmärkta ansökan (=Bortförklaring). Att någon forskare skulle skicka in dåliga ansökningar har jag aldrig hört. Det påminner en hel del om orientering faktiskt. Det är en ganska ensam sport, om man inte följer en annan deltagare, vilket väl är fusk. Man springer där i skogen och hoppas att man klarat alla kontrollerna på en bra tid. Mycket av snacket efter en orientering handlar då om att berätta hur det gick, eftersom man inte har någon att dela det med under resan. Ganska snart kommer vi se det i fikarummen på universiteten. "Har du sett vilket utlåtande jag har fått". Den här debriefingen påminner en del om att kontroll 10 var placerat på ett dåligt ställe skymd bakom en sten. Den stora skillnaden med orientering är att man får resultatet på en gång. I forskningsrådsorienteringen påbörjar man sin runda på vårsidan i mars eller april och så kommer man i mål i november. Kanske skulle det vara bra att införa femdagars även inom forskningen?

Geografisk informationsbehandling och kartografi växer

Hantering av GIS och digitala kartor finns i många olika delar av samhället. För 20 år sedan var det enbart inom forskning och inom lantmäteriet som det var någon stor verksamhet. Idag ägnar sig många åt det. Det har dykt upp många olika föreningar för skilda programvaror, s.k. användarföreningar, som har regelbundna möten. Många av dem dock mer eller mindre understödda av programvarutillverkarna. Senaste i raden av aktiviteter som är aktuellt nu är GIS-dagen den i november som organisaeras av bland annat National geographic, AAG, USGS och ESRI. GIS-day. Finns även aktiviteter i Sverige inom detta Gisdagen.
Många av de ideella föreningarna har samlats på en webplats som kallas Geoforum . Där finns ingångar till Kartografiska sällskapet, som bedrivit sin verksamhet länge och som beskriver kartografi och även kartografins historia. Där finns också ULI, utvecklingsrådet för landskapsinformation och flera andra.

På sidan finns mycket information kring verksamhet i Sverige kring GIS och kartografi. Dessutom länkar till resurser och till geografisk information. Ett bra sätt att hålla koll på verksamheterna inom området är att titta till denna sida lite nu och då... Blir man medlem av Kartografiska sällskapet får man också regelbundet en tidskrift.
En viktig mötespunkt för alla som är intresserade är den årligen återkommande konferensen som förr kallades Kartdagarna och som numera blivit bredare och kallas numera Kartdagar/GIT 2006. Nästa år hålls den i Jönköping, 22-24 mars.